| |
INSTRUKTIONER
SPELARSUPORT
Inledning Discgolf (även kallat frisbeegolf) är en idrott
och fritidssysselsättning som lockar allt fler utövare. Den
trevliga sysselsättningen att kasta en disc, kombinerat med
tävlingsmomentet (du kan spela mot dig själv eller dina kompisar),
samtidigt som man kommer ut i naturen är det som lockar spelarna.
Discgolfens princip är enkel; att spela en discgolf bana med
så få kast som möjligt. En bana består av 9 eller 18 hål.
Ett hål är avslutat då discen har hamnat i korgen på ett sk
kedjehål. Detta är en metallställning bestående av en rund
korg och kedjor som hänger ovanför korgen. Kedjorna bromsar
upp discen och låter discen sedan falla ner i korgen. Banans
svårigheter består av dels hålens längd, hinder i form av
träd och buskar och höjdskillnader. Vid blåst fungerar även
vinden som en svårighet att bemästra. I discgolf använder
man sig av discar som skiljer sig betydligt från vanliga "bensinmacksfloppar".
Golfdiscarna är tyngre, har en mycket stabilare flykt och
går att kasta betydligt längre. En duktig discgolfare kastar
drygt 100 meter utan problem. De allra bästa i världen kastar
omkring 140-150 meter även i vindstilla förhållanden. Grundläggande
spelregler *Se till att fairway är fri från människor och
djur innan du kastar. *Utkastordningen på hål 1 lottas. *På
nästföljande korg kastar den först, som hade bäst resultat
på korgen innan. *Utkastet görs med den stödjande foten inom
en zon 3 meter bakom utkastmarkeringen. Efter att discen har
släppts är det tillåtet att stiga över markeringen. *Platsen
för nästföljande kast sker från discens främre del, som markeras
med en markeringsdisc (minidisc). Vid kastet skall den stödjande
foten placeras inom 30 cm rakt bakom markeringsdiscen. Ansats
är tillåten. Det är även tillåtet att stiga ut med ena foten
åt sidan, dock ej närmare korgen. *Den spelare som är längst
från korgen kastar alltid först. *Marken framför markeringen
får beröras direkt efter det att discen har kastats. Vid puttar
(kast kortare än 10 meter från korgen) får man inte stiga
över markeringen förrän full balans uppvisats. *En disc som
hamnar på OB (Out of Bounds) måste spelas från platsen där
discen passerade OB-gränsen. Man får plikta med ett kast.
Vägar och vattendrag är exempel på vanliga OB:n (Se även de
kompletta reglerna.) Vett och etikett Vad det hela handlar
om är att visa hänsyn och respekt för din omgivning, både
i form av andra spelare, andra människor, växter, djur, utrustning
o.s.v. Man ska inte prata just då någon annan är på väg att
kasta. Om man är på dåligt humör ska man försöka att inte
låta det gå ut över omgivningen. Man bör även undvika att
röka då man spelar, åtminstone ska man se till att andra inte
behöver lida av röken och man ska även undvika att fimpa på
marken p.g.a. nedskräpningen och brandrisken. På sanktionerade
tävlingar är det förbjudet att röka under rundorna. Om någon
i gruppen har tappat bort sin disc ska man, efter att man
har hittat sin egen disc, hjälpa till att leta efter discen.
Om du spelar i en grupp som går snabbare än gruppen framför
så kan du fråga om ni kan gå förbi. (gäller inte på tävling)
Gör då så att både din grupp och gruppen framför kastar ut
samtidigt från samma tee. Din grupp gör sedan klart inspel
och puttar medan den omkörda gruppen väntar med sina inspel
tills ni är klara med puttarna. Om du spelar i en grupp som
går långsamt och märker att gruppen bakom går snabbare, så
vänta in gruppen vid ett utkast och kasta ut samtidigt med
den gruppen enligt ovan. Nybörjartips Välj en disc som är
lättkontrollerad, t.ex en Aviar eller Polecat. Välj gärna
en lite lättare disc, ca 150 gram. Kasta inte hårdare än att
du kan kontrollera discen någorlunda. Flyger discen för mycket
åt vänster? (för högerhänta backhandkastare) kasta lägre eller
vinkla discen mer åt höger. Flyger discen för mycket åt höger?
vinkla ned discen mer åt vänster och ge discen mer spinn.
Fladdrar discen? försök släppa discen renare så att discen
skär genom luften i samma linje som förlängningen av din underarm.
Ge mycket spinn till discen. Träna gärna med en understabil
lätt disc (bensinmacksmodellen) då tvingas du ge ordentlig
spinn för att discen ska flyga någorlunda. För att slippa
leta efter discar: Välj en färggrann disc som syns. Undvik
svarta, mörkgrå, eller andra mörka färger, åtminstone för
utkastdiscar. Bra färger är klarblå, klarröd, orange, vit
och allehanda "chock" färger. Kasta inte hårdare än att du
har en viss säkerhet på kastet så att discen landar på fairway.
Om olyckan ändå är framme; titta noga var discen tar vägen
och välj ett "ögonmärke" (träd, buske, etc) som du kan utgå
ifrån när du letar. Hjälp gärna till att noggrant titta på
allas kast och försök lägga på minnet vart de tar vägen. Om
du inte hittar discen där den borde vara så kan den ha fastnat
i ett träd eller rullat i väg. Kast Kaströrelsen går ut på
att ge discen en roterande rörelse, som stabiliserar dess
flykt, samt fart framåt. Genom att utnyttja hela kroppen kan
man efter lite träning åstadkomma bra kast genom att tänka
på att ge discen spinn (rotation) och tänka dig att du kastar
discen längs med en fiktiv vertikal vägg som discen ska rulla
på. Discen behöver inte kastas så högt som t.ex. en boll då
discen "lyfter sig själv" och inte alls tappar höjd så snabbt.
Försök göra dina kaströrelser så enkla som möjligt. Försök
att plocka bort onödiga rörelser för att få en så renodlad
rörelse som möjligt. Kastet/flykten kan delas upp i sex "delar":
1. Fart 2. Spinn (rotation) 3. Vinkel (hyzer/anhyzer) 4. Lutning
(positiv och negativ) 5. Höjd (högt/lågt) 6. Riktning (höger
vänster). 1. Fart: Den utgångshastighet man ger discen. Kan
variera från i det närmaste 0 m/s till upp mot 40 m/s (ca
140 km/h) bland de bästa i världen. 2. Spinn: Discens rotation
i horisontalled. Discen kan snurra clockwise (medsols sett
uppifrån, dvs samma rotation som ett högerhänt backhandkast)
eller counter (motsols) 3. Vinkel: Discens lutning i sidled,
alltså den sida av discen som lutar nedåt (vänster/"hyzer",
höger/"anhyzer") 4. Lutning: Discens lutning i riktningsled;
upp (positiv)/ner (negativ) 5. Höjd: Kastets riktning i höjdled.
6. Riktning: Kastets riktning i horisontalled (vänster/höger)
Ett kast med hyzer-vinkel ger en kurva från höger till vänster
för högerhänta backhandskastere. Ett kast med anhyzer-vinkel
ger en kurva från vänster till höger för högerhänta backhandskastare.
Genom att kombinera dessa faktorer tillsammans med vinden
och hur discen eventuellt rullar och hur den landar, kan man
styra discen i princip vart man vill. Utkast & inspel Utkastet
är det kast som du gör från varje håls utkastplats (tee).
Det är oftast ett kast där du behöver använda dig av förhållandevis
stor kraft för att nå långt. Detta får dock inte ske med följd
att precisionen blir lidande. Det är oftast bättre att komma
10 meter kortare än 10 meter snett. Vid utkastet kan du använda
dig av ett backhandgrepp eller ett forehandgrepp. I fortsättningen
kommer enbart backhandkastet att beskrivas. Utkastet är en
rörelse som är påfrestande för kroppen så glöm inte att värma
upp och stretcha innan du börjar kasta. Vanligtvis använder
man sig av en ansats, för att bygga upp en bra rytm och fart
i kaströrelsen. Ansatsens fart bör vara ungefär i snabb promenadtakt,
men kan vara långsammare eller snabbare. Spring inte. Vanligtvis
tar spelarna 4-6 steg i ansatsen, men på kortare hål kan det
räcka med 2-3 steg. Ansatsen ska mynna i en baksvingsposition
då man står på höger fot (för högerhänta backhandkastare)
med kastarmen sträckt bakåt så långt som möjligt. Från baksvingspositionen
drar man discen i kastriktningen, samtidigt som man roterar
höft och överkropp i högervarv. Den svepande kaströrelsen
börjar med att armen är helt rak och sträckt bakåt så långt
det går, sedan drar man discen i en rak linje i kastriktningen.
Armen böjs då den passerar framför bålen för att återigen
sträckas då armen rör sig framåt. Rörelsen kan jämföras med
den man gör då man försöker starta en gräsklippare med dragsnöre.
Då armen är helt sträckt släpps discen. Själva releasen är
viktigt att göra i exakt rätt ögonblick och så rent att discen
inte fladdrar. Vid releasen ger man den sista fartökningen
av discen med hjälp av handleden. Här får även discen sin
spinn. Då discen är släppt fullföljer man rörelsen med en
eftersving då höger arm fortsätter bakåt. Innan du kastar
så föreställer du dig hur discen ska flyga. Du väljer den
väg och det kast som du anser ha störst chans att nå fram
till korgen eller till ett läge, som underlättar för ett andrakast
mot korgen. Du kan ha en målpunkt omkring 30-40 meter bort
där discen ska ha rätt höjd, vinkel, lutning och fart för
att kunna fortsätta i tänkt riktning. "Power"-greppet ger
bäst kraft för utkasten. Armen hålls sträckt bakåt i baksvingsläget.
och böjs då den passerar framför bålen. Då discen är släppt
fullföljer man rörelsen med en eftersving då höger arm fortsätter
bakåt. Fairwaykast Det kast, som du gör efter utkastet, från
fairway, men som inte är tänkt att nå fram till green, kallas
fairwaykast. Används vanligtvis på mycket långa hål. Använd
samma teknik som vid utkastet. Roughkast Görs från ruffen
tillbaks till fairway. Här är det vanligt att upp&ner kast
eller kortare rollers används. Inspel Är kast från fairway
till green så nära korgen som möjligt. Planera ditt kast så
att du får en så lätt putt som möjligt. Tänk på att discen
ofta studsar eller kanar lite efter landningen. Roughinspel
Kast från ruffen till green. Även här är det vanligt att upp-och-ner
kast eller kortare rollers används. Puttar Vid putten används
vanligtvis ett speciellt puttkast. Det finns två vanliga putt-tekniker;
vanlig putt-teknik och straddle-tekniken. I straddle-tekniken
står du bredbent och "hämtar" mellan benen. Med straddle putt
tekniken står du mer stadigt än med den vanliga puttekniken
och det är även en fördel när du behöver förflytta dig lite
åt sidan pga ett hinder. I den vanliga putt-tekniken ställer
du dig med höger fot på lie (om du är högerhänt) och med vänster
fot bakom dig. Se till att du står stadigt. Sparka bort eventuellt
löst material, pinnar, stenar etc. Håll discen förslagsvis
med det vanliga pinchgreppet. Börja puttrörelsen med att dra
in discen mot magen och förflytta tyngdpunkten lite lätt mot
den bakre foten. Dra sedan armen framåt, samtidigt som du
förflyttar tyngdpunkten till den främre foten. Armen sträcker
du ut mot korgen. Släpp discen så sent som möjligt, så att
du har en lång styrväg. Försök använda handleden så lite som
möjligt, tryck discen rakt fram mot kedjorna och ge inte mer
spinn än nödvändigt. Precis som i alla andra kast är det viktigt
att du följer upp kaströrelsen ordentligt, och alltså inte
tvärstannar armen när du släppt discen. Med dennna teknik
får du längre räckvidd på dina puttar än med straddle-tekniken
eftersom du hjälper till mer med benen för att ge discen fart
framåt. Prova gärna båda teknikerna och se vilken som passar
dig bäst. Även om du fastnar för en av varianterna är det
bra att kunna använda båda eftersom det inte alltid finns
plats att stå precis som man vill på grund av någon buske,
stubbe, träd eller dylikt. "Pinch"-greppet ger överlägsen
kontroll i puttarna. Många spelare håller även lillfingret
in mot mitten av discens undersida. Den "vanliga" putt-tekniken
med en fot framför den andra. I straddle-tekniken står du
bredbent och "hämtar" mellan benen. Rollers Rollers används
oftast på hål med lågt i tak, trädkronor som försvårar/hindrar
vanliga kast. En roller har endast trädstammarna som hinder.
För att kunna göra en välkontrollerad roller behöver marken
vara någorlunda jämn och för att rollern inte ska tappa alltför
mycket fart bör gräset vara kortklippt. På utkast är det vanligast
att man använder sig av en backhandroller. Använd dig av en
understabil eller stabil disc och kasta ut discen med anhyzer.
På kortare kast använder man sig ofta av t.ex forehandrollers
eller scuba-rollers. Dessa kast kräver en kortare kaströrelse
och är lämpliga att använda i trängda lägen. Landningen är
mycket viktig. Discen ska ha exakt rätt vinkel för att kunna
fortsätta på den tänkta vägen. Använd dig av en disc som du
har förtroende för. Lär dig ett standardkast. Rolla endast
då det är en fördel. Med en roller är det lättare att hamna
i problem. Glöm inte bort att en roller går en stor del, ca
33% i luften. För att komma långt och ha en stabil rullning
är det viktigt med mycket spinn på discen. Discen uppför sig
på i princip samma sätt på marken som i luften. En understabil
disc viker över mer än en stabil och den påverkas på samma
sätt av vinden. En markyta med mycket friktion (ojämnt, högt
gräs osv) gör att discen viker över mer. Det mentala spelet
En mycket viktig del av spelet, speciellt i tävlingar, är
den mentala biten. Många är de rundor som har förstörts av
negativa tankar. Det hela är mycket enkelt, men samtidigt
också ofta väldigt svårt. Tänk positivt: Se svåra lägen som
utmaningar i stället för problem. Se öppningarna i stället
för hindren. Tänk att du ska sänka putten inte att du kanske
kommer att missa. OBS! Detta gäller just när du ska kasta.
När du håller på att bestämma dig för hur du ska kasta behöver
du tänka igenom sannolikheten att du kommer att lyckas med
just detta kast. T.ex. om du ställs inför en 25 meters putt
i motvind, i nedförslut med vatten bakom korgen hjälper det
troligen inte bara med att tänka positivt. Gör du det är risken
stor att det slutar med en besvikelse. Om du i stället står
inför en 8 meters putt, greenen är plan, det är svag vind
och du är en hyfsad spelare i hyfsad form, så finns det ingen
anledning att inte bestämma sig för att putten ska i. När
man väl bestämt sig för att man har en god chans att lyckas
med kastet är det dags att tänka positivt. Vad som är en god
chans är naturligtvis mycket individuellt. När du har bestämt
dig för hur du ska kasta är det viktigt att du är helt fokuserad
på det du ska göra och inte låta dig störas av saker som händer
runt omkring eller att börja tänka på något annat. Ett bra
knep är att försöka visualisera hela det tänkta kastet i hjärnan
innan du kastar. Ge dig själv en positiv bild av hur discen
ska flyga hela vägen dit du tänkt dig att kastet ska landa.
Försök hela tiden välja kast där du har en god chans att lyckas
med det du har tänkt dig. Misslyckas kommer du ändå göra så
det räcker, det är en naturlig del av spelet, men genom att
spela så optimalt som möjligt så får du en trygghet och stabilitet
i spelet. En risk finns alltid att man väljer en lite för
säker väg, att man spelar lite för safe, men det är också
ett personlighetsdrag, vissa personer vill spela med ganska
stora säkerhetsmarginaler, andra med lite mindre. När du gör
ett misstag under en tävling så är det inget att gräma sig
över. Glöm misstaget direkt och se fram mot nästa kast istället.
Undvik att skylla på något (t.ex. vinden eller discen) eller
någon annan. Det är en viktig del att kunna välja rätt disc
eller att kunna se hur vinden blåser. Hur flyger discen? Allt
kan flyga bara det ges tillräckligt med rörelseenergi eller
om det är lättare än luften (t.ex en varmluftsballong). En
kanonkula av gammal klassisk typ bör ju egentligen inte kunna
flyga och gör det väl egentligen inte heller den snarare förflyttas
i luften och håller sig uppe så länge den har tillräckligt
med rörelseenergi för att uppväga tyngdkraften. När man talar
om att flyga menar man snarare att röra sig framåt i luften
med minimal energiåtgång och med en god lyftförmåga. En albatross
är ett exempel på en lågenergiflygare medan en skata är en
högenergiflygare. Ett segelflygplan är en lågenergiflygare
medan ett stridsflygplan är en högenergiflygare, med ungefär
samma lyftförmåga som en tegelsten. En disc är en lågenergiflygare,
som dock har en begränsning vad gäller krafttillförsel. Enda
gången discen får rörelseenergi är då den kastas i väg. Den
kan inte hjälpa upp en sjunkande tendens genom ett ökat gaspådrag
eller genom att flaxa med vingarna. (En disc kan få ett rörelseenergitillskott
vid branta nedförskast eller i kraftig medvind) Discens flygförmåga
beror på att den har en utformning som fördelar mycket av
den luft, som den skär genom, nedåt, vilket skapar en motkraft,
en lyftkraft. En vanlig platt skiva fördelar mycket lite luft
nedåt utan den flyger Nästan enbart genom att den har ett
lågt luftmotstånd och skär genom luften. En disc, speciellt
högprofildiscar, kan flyga mycket långsamt utan att tappa
alltför mycket höjd. Alla discar uppför sig instabilt om de
utsätts för tillräckligt högt luftmotstånd (luftfriktion).
Med understabilt menas att discens horisontalplan viker åt
höger (för högerhänta backhandkastare) med andra ord att discen
övergår från plan flykt till en flykt med höger kant nedåt.
Vid landningen kommer discen att rulla framåt. Här följer
några ungefärliga uppgifter på hur mycket luftmotstånd (motvind
i meter per sekund) en disc behöver för att börja vika över.
Exempelvis 20 m/s kan vara att man kastar i 20m/s (72 km/h)
eller att man kastar 15 m/s in i en motvind på 5 m/s. 5-15
m/s "bensinmacksdiscar" 20-25 m/s understabila golfdiscar
25-30 m/s stabila golfdiscar 30-35 m/s överstabila golfdiscar
Discens stabilitet dvs i hur hög grad den påverkas av motvind
beror av dessa faktorer: Discens tyngd- Ju tyngre, desto mindre
påverkan. Discens tyngdfördelning- Ju mer vikt i rimmen, desto
mindre påverkan. Discens slitenhetsgrad- Ju slitnare discen
är av repor och trädträffar, desto mer påverkas den av motvind.
Discens utformning- Höga discar påverkas mer än låga discar.
Även hur man kastar discen påverkar dess stabilitet: Discens
spinn- Ju mer spinn, desto stabilare flykt. Releasens renhet-
Ju mindre fladder, desto stabilare flykt. Fladder beror antingen
på att discen släpps orent eller att discen har för lite rotation.
Släpps discen orent så kan discen stabilisera sig om den har
ordentlig rotation. Släpps discen rent men med för lite rotation
kommer den att börja fladdra. Discens snabbhet beror av: Discens
höjd- Ju lägre, desto snabbare flykt. Kantens spetsighet-
Ju spetsigare, desto snabbare. Discens diameter- Ju mindre
diameter, desto snabbare. Discens svävförmåga beror av: Tyngden-
Ju lättare disc desto bättre svävförmåga. Discens diameter-
Ju större diameter, desto bättre svävförmåga. Discens spinn-
Ju mer spinn, desto bättre svävförmåga (speciellt i låga hastigheter).
Discens utformning- (ett komplicerat ämne som fortfarande
är relativt outforskat) En annan effekt som kan påverka discens
flykt är Magnuseffekten: Speciellt gäller detta stora, höga
discar som kan "skruva" sig i sidled (utan att discen viker
över) om de möter tillräckligt luftmotstånd. Ofta hör man
spelare säga att en disc som börjar falla av (vinkeln övergår
till hyzervinkel) gör det för att spinnen tar slut. Skulle
spinnen ta slut så skulle discen börja fladdra och vika över.
Anledningen till att discen faller av är att den tappar fart,
ofta för att kastet är alltför högt och att discen har för
positiv lutning. Spela i vind Vinden är i många fall en lika
viktig del av banan, som dess trädhinder. Nybörjare tror ofta
att det inte går att kontrollera ett kast i kraftig blåst,
men med träning och kunskap om hur en disc flyger och med
rätt discval går det nästan att kasta lika bra rakt in kraftig
motvind som i vindstilla. Motvind innebär att discens hastighet
bromsas upp, att discens lyftförmåga ökar (discen stiger mer
än i vindstilla), att discen beter sig mer understabilt, höga
discar "skruvar" sig också något i sidled. I medvind bromsas
inte hastigheten lika snabbt, lyftförmågan är sämre, discen
uppför sig även mer överstabilt. Positiv lutning i medvind
innebär att discen sjunker snabbt. Positiv lutning i motvind
innebär att discen stiger snabbt. Negativ lutning i medvind
innebär att discen lyfts av vinden. Negativ vinkel i motvind
innebär att discen trycks ned mot marken. Grundregeln är enkel;
vind som påverkar discen underifrån gör att den förskjuts
kraftigt i motsatt riktning. T.ex. om du som högerhänt backhandkastare
kastar discen med hyser, alltså med den vänstra sidan vinklad
nedåt och vinden kommer från höger sida så kommer discen att
flyga mer åt vänster än om det hade varit vindstilla. (den
kommer även att stiga något) Vind som påverkar discen ovanifrån
gör att den förskjuts måttligt i motsatt riktning. T.ex. om
du som högerhänt backhandkastare kastar discen med hyser och
vinden kommer från vänster sida så kommer discen att flyga
något mer åt höger än om det hade varit vindstilla. (den kommer
även att sjunka något) Ett plant kast påverkas minimalt av
90-gradig sidvind. I motvind är det viktigt att släppa discen
så rent som möjligt dvs med så lite fladder som möjligt. I
medvind innebär lite fladder ingen katastrof, men speciellt
i kraftig motvind så innebär lite fladder att discen tappar
mycket fart och stabilitet och kommer att vika över kraftigt.
Om man använder sig av en överstabil disc så kan den stabilisera
sig mycket bättre efter ett fladder än en understabil disc,
som kräver rena, fladderfria releases i motvind. I kast i
hård vind är det också viktigt med mycket spinn, som stabiliserar
discen i flykten. Spel i regn Att spela i regn anser många
vara i det närmaste omöjligt; man får inget grepp om discen,
man halkar, man är allmänt blöt och sur. Är det en träningsrunda
kan man ju alltid ställa in rundan, men råkar man ut för regn
under en tävling så måste man ge sig i kast med det och som
ni vet finns det inget dåligt väder bara dåliga kläder...
Det allra viktigaste är att hela tiden kasta med torra discar
så att känslan blir den samma som vid uppehållsväder. Det
är också viktigt att hålla händerna torra och varma. Utrustning:
Du behöver ett stort paraply för att kunna skydda dig själv
och din väska. En förutsättning för att kunna ha någon nytta
av paraplyet är att man har med sig det. Så ta alltid med
dig ett paraply, åtminstone ett litet paraply om det finns
den minsta risk för regn. Du behöver en väska som är så vattentät
det går. Handdukar är viktigt. Tror du att det kan bli mycket
regn så är det inte fel att ta med sig 5-6 stycken. Förvara
dom i en plastpåse tills dess du börjar använda dom. Använd
dig av skor med bra grepp, t.ex skor gjorda för amerikansk
fotboll eller andra skor med en mönstrad sula. Sulan/dobbarna
bör inte vara för mjuka (joggingskor) eller för hård (gräsdobbs-sko)
Impregnera skorna regelbundet. Blöt inte ner alla discar under
uppvärmningen, så att du står utan torra handdukar när det
är dags för tävlingen. Lägg istället ner mer tid på att värma
upp kroppen och stretcha. När du ska plocka fram en disc ha
paraplyet placerat på marken så att det täcker väskan så att
det inte regnar in. Se till att du hela tiden har paraplyet
över din väska även när du kastar. Det är sällan det finns
helt regntäta väskor. Om det blåser mycket kan det vara svårt
att få paraplyet att ligga kvar över väskan. Försök att ordna
ett paraply med en stabiliserande lina som du kan ställa väskan
på. Använd dig av regnkläder eller impregnerade vanliga kläder,
som inte hindrar kaströrelserna. När det börjar bli din tur
att kasta så plockar du fram discen och gömmer den under jackan
och försöker hålla den där så länge som möjligt innan du kastar.
När du ska plocka upp en kastad disc; torka alltid discen
noggrant innan du stoppar tillbaka den i väskan, annars blöter
den ned andra discar i väskan. Är det riktigt kraftigt regn
kan det sluta med att man trots allt inte kan hålla discarna
torra mot slutet av rundan. Satsa din sista torra handduk
på utkastdiscarna, då det är viktigast att discen är torr
vid utkastet. Korta puttar kan gå bra att göra även med blöta
discar. Ett litet knep om man inte har kvar något torrt att
torka discen med är att helt enkelt gnugga discen torr med
fingrarna. Kraftigt gnuggande skapar tillräckligt med friktionsvärme
för att vattnet på discen ska dunsta. Träning Har du ambitioner
att bli märkbart bättre på discgolf behöver du träna. Träningen
kan delas in i att spela många rundor eller att stå och träna
kast vid sidan av banan i givna situationer. De grundläggande
delarna i discgolf som man bör kunna hyfsat är: 1. Ett långt
rakt utkast. 2. Ett rakt kortare inspel. 3. En putt på ca
5 meter. Kan man detta så klarar man sig långt och kan senare
lära sig olika vinklar och kurvor, rollers,andra kastsätt
osv. Det bästa sättet att bli bättre är att träna på sina
svagheter. Att träna vid sidan av banan är ett bra sätt att
träna på sina svagheter. Är du t.ex. dålig på forehandinspel
med anhyzervinkel så kan du ställa dig bakom ett träd med
en hög discar och kasta, säg 5X10 inspel för att få in känslan
i kroppen hur man egentligen gör för att kasta detta kast.
Om du endast går rundor kanske du tvingas till ett liknande
kast endast var femte runda. Försök även att spela på fler
banor så att du "tvingas" att kasta olika kast. Om du tränar
puttar så träna på olika avstånd, i höjdled och under olika
väderförhållanden. Träna mest på korta puttar 3-7 meter. Det
är dom som är viktigast! Är du bra på korta puttar, så slipper
du missa så många givna puttar samtidigt som du vågar "putta
ut" på de längre puttarna, då du inte behöver oroa dig så
mycket för en eventuell returputt. Hur man tävlar Anmälan:
För mindre tävlingar går det oftast bra att anmäla sig på
plats. För större och sanktionerade tävlingar behöver man
anmäla sig några veckor innan, oftast genom att anmäla sig
till den arrangerande klubbens postgiro. För de större tävlingarna
behövs nästan alltid en tävlingslicens. Tävlingslicens: får
man genom att betala in klubbavgift och tävlingslicens till
någon frisbeeklubb. Kostnaden brukar ligga på ca 250-350 kr
tillsammans, något lägre för juniorer. Kontakta Svenska Frisbee
Förbundet på tel. 031-726 61 30 för information om vad det
finns för klubbar där du bor. Tävlingsklasser: Dom tävlingsklasser,
som finns på sanktionerade tävlingar är Open (öppen för alla
(licensierade) spelare) Dam (öppen för alla tjejer) Dam- och
herrjunior (18 år och yngre) Flick- och pojkjunior (15 år
och yngre) Dam- och herrmaster (40 år eller äldre) På osanktionerade
tävlingar brukar det finnas motionsklasser för Herr och Dam.
Anmälningsbekräftelse: får man per post eller e-mail på de
större tävlingarna, där tävlingsprogram osv redovisas. Inför
den första rundan så lottas de olika grupperna. Spelarna för
protokoll själva och delar upp antalet hål jämt inom gruppen.
Den som står först på protokollet skriver de första hålen.
Efter ett hål frågar protokollföraren samtliga spelare vad
dom hade för resultat på hålet. Alla lies ska markeras med
en markeringsdisc. Efter rundan lämnas protokollet in och
spelarna kontrollerar sina resultat och signerar protokollet.
Lär dig reglerna i stora drag för att slippa oroa dig för
dessa under tävlingen. Discar Det finns ett oräkneligt antal
olika discmodeller, men i disc golf är det begränsat till
ca 50 modeller som används någorlunda ofta. De vanligaste
fabrikaten är Innova Champion Discs, Discraft discs, och Millennium
discs. Andra fabrikat är; Gateway, Ching, Wham-O, Lightning
Discs, Dynamic discs och DGA, samtliga tillverkas i USA. Övrig
utrustning Handduk, vattenflaska, väska, markeringsdisc (krav
vid tävling), paraply, solskyddsmedel, myggmedel, skor med
bra grepp. Det är viktigt att dina skor ger bra grepp. Ord
& begrepp Här kan du se en del av de ord som används inom
discgolfen. En del är vanliga medan andra är mindre vanliga
eller bara används lokalt. Kasttermer: Anhyzerkast - kast
med yttre delen av discen lutad uppåt. Anka - upp & ner kast
med forehandgrepp. Backspinnkast - backhandkast med discen
upp & ner och vertikal flykt, landar med backspinn. Bounce
- luftstuds, kast med discens undersida mot kastriktningen,
vilket resulterar i att discen stiger. Bracka - ett stort
misstag. Bryska - att kasta hårt med små säkerhetsmarginaler.
Drive - utkast. Fastna - att släppa discen för sent. Fladderputt
- putt som fladdrar. Fotisättning - de stödjande fötternas
placering i releaseögonblicket. Fälleputt - se loftputt. Grepp
- hur man håller i discen. Haschbounce - luftstudskast med
stor högprofildisc. Hysta - att kasta kraftfullt, ofta över
ett högt träd. Hyzerkast - kast med yttre delen av discen
lutad nedåt. Hämt - baksvingsrörelsen. Inspel - kast från
fairway till green. Kantputt - putt som träffar korgkanten.
Kötta - se hysta. Limpa - en ordentlig miss. Loftputt - hög
putt som dalar ned. Luftpastej - högt kast som dör. Luftwaffe
- mycket högt kast. Mosa - att kasta med mycket fart och kraft,
men ändå med god precision. Norrlandspush - kraftfulla kast
(Många norrländska spelare, speciellt från Skellefteå, kastar
långt och hårt.) Overhead - upp & ner kast över huvudet med
forehandgrepp. Power - har spelare med bra pump. Pump - bra
sug. Puttfrossa - allmän skräck för att putta. Puttkramp -
återhållsam puttrörelse då man är rädd att missa och putta
för långt förbi korgen. Brukar resultera i att man träffar
korgkanten. Release - tidpunkten som discen släpps och hur
det görs. Roller - kast som rullar på marken. Släpp - en för
tidig release så att man tappar discen. Stance - fotisättning.
Straddle putt - putt med bredbent stance. Sug - kast med hög
fart. Svarva - att kasta känslofyllt, gärna med en lätt högprofildisc.
Tappa - att släppa discen för tidigt. Tryck - kast med bra
power. Tumkast - kastsätt där tummen placeras på insidan av
discen. Påminner lite om forehandkastet. Turnaround - kast
där spelaren roterar ett varv i ansatsen innan releasen. Vika
- när ett kast med en hyzer-utgångsvinkel övergår i en anhyzervinkel.
Flykttermer: Anhyzervinkel - vinkel med yttre kanten vinklad
uppåt. Dö - disc som sjunker snabbt. Flippa - disc som viker
över. Flippvinkel - anhyzervinkel. Glid - discens förmåga
att behålla fart och höjd. Gräsklippare - lågt kast. Instabil
- se understabil. Lyft - då discen stiger (till synes oförklarligt)
mitt i ett kast. Ribba in - putt som träffar takkantens undersida
och studsar ner i korgen. S-kurva (or) - kast som börjar med
hyzer och sedan övergår i anhyzer eller som börjar med anhyzer
och övergår i hyzer. Skip - då discen studsar, med backspinn,
på marken. Sänk - kast, oftast längre, som med liten sannolikhet
ändå sitter i korgen. Sänka - att kasta/putta discen i korgen.
Travla - då discen små hoppar fram efter en landning, vanligast
på hårda och låga kast med spetsiga och styva discar. Speciellt
på hård, vegetationsfri mark. Trög - långsam flykt, speciellt
höga och stora discar. Understabil - disc som lätt viker över.
Överstabil - disc som inte viker över lätt. Speltermer: Ace
- Hole in one. Betong - händelselöst spel som mest består
av par. Birdie - ett under par, oftast en tvåa. Boogie - ett
över par, oftast en fyra. Chipgolf - golf mest bestående av
korta kast på korta hål. DNF - förkortning för Did Not Finish,
dvs att man har brutit en tävling. Dubbelboogie - två över
par. Eagle - två under par. Fallande putt - då man kliver
över efter att man har puttat, inom 10 meter från korgen.
Finalpajas - den spelare i finalen som spelar sämst, ofta
mycket sämre än vad han gjorde i rundan innan finalen. Fiskslem
- allmänt oflyt. Flippa - spela dåligt (se även flykttermer)
Flyt - när de små marginalerna är på rätt sida. Headbanger
- kast som stannade under korgen, vilket gör att man riskerar
att slå huvudet i korgen när man böjer sig ned efter discen.
Hole in one - ett kast direkt i korgen från utkastplatsen.
Lie - läge. Läge - platsen där discen landade, varifrån man
gör nästa kast. Lättnad - kan man få om ens lie råkar hamna
vid t.ex. ett getingbo, vilket innebär att man får flytta
discen till närmaste spelbara läge. Mala - att träna mycket
eller att göra mycket av något annat t.ex många birdies. Ospelbart
läge - lie som inte går att spela i från p.g.a. säkerhetsskäl
eller att det är fysiskt omöjligt. Par - Förväntat godkänt
resultat på ett hål eller en bana för en spelare med handicap
0. Parkera - att placera ett utkast mycket nära korgen. Rädda
- att klara av att göra t.ex. par på ett hål efter att ha
varit i problem tidigare. Scarframe - då alla går par i en
grupp, speciellt på enkla birdiehål. Sejfa - att spela säkert.
Starframe - då alla gör birdie i en grupp. Tre-putta - missa
puttar fram och tillbaka och först få i den med den tredje
putten. Bantermer: Blinda hål - hål där inte korgen syns från
tee. Chiphål - kort hål. Dog leg - ett markerat hinder (ex.
ett träd) som måste passeras på en sida. Fairway - spelfältet
på ett hål. Hål - delbana. Green - området närmast korgen/kedjehålet.
Korg - delbana, hål. Lucka - öppning mellan eller under träd.
OB - (Out of Bounds) område utanför spelfältet, som medför
ett straffkast om discen stannar där, t.ex. en väg eller en
sjö. Powerhål - långt, öppet hål. Tak - de undre grenarna
i en lucka. Tee - utkastplatsen. Utrustningstermer: Bead -
se läpp. Disc - kastskivan du använder i discgolf. Disc golf
center - svensk typ av kedjehål, tillverkas inte längre. Driver
- utkastdisc. Enkla/dubbla kedjor - kedjehål kan ha en enkel
uppsättning av kedjor eller två lager (dubbla) kedjor. Form
- discens utformning. Hoting - svensk typ av kedjehål. Kedjehål
- metallkonstruktionen dit discen ska. Knickarpskorgen - svensk
typ av kedjehål. Korg - namn för hela kedjehålskonstruktionen,
eller endast för korgen på kedjehålet. Korvbröd - disc som
har kastats in i träd o.d. många gånger, vid träffen blivit
böjd nästan till korvbrödsform, och därmed blivit väldigt
understabil. Kupol - discens översida. Lågprofildisc - disc
som är låg och ofta spetsig. Läpp - rimmens nedre ytterkant.
Mach I, II, III, IV - amerikanska typer av kedjehål. Marker
- markeringsdisc. Markeringsdisc - liten disc (7-15 cm) som
man markerar sitt lie med. Mini - markeringsdisc. Putter -
puttdisc. Rantzow - svensk typ av kedjehål. Rim - discens
kant. Rollerdisc - disc som passar till rollers. Smashad disc
- då discen har kastats hårt in i en trädstam och blivit ordentligt
ihoptryckt (se även korvbröd). Tak - kedjehålets övre del
som kedjorna hänger i. Thumbtrac - nedsänkning på discens
ovansida just innanför kanten. Tryck - motivet som är tryckt
på discen. Text av Jonas Löf
HISTORIK
Järva
Discgolf Park är den första professionellt anlagda och skötta
discgolfbanan i Europa och en av de allra första i världen.
Discgolf Park är en föregångare gällande bandesign och utrustning
och håller högsta klass även internationellt sett. Banan öppnades
3 maj 1995. Järva Discgolf Park är belägen på Järvafältet
norr om E 18 vid Tensta i Stockholm. Området för banan var
en del av ett militärt övningsområde mellan 1915 och 1968.
1968 började området användas som tipp för schaktmassor främst
från byggnationen av tunnelbanans blå linje till Hjulsta.
Det område som det tippades på bestod av en våtmark som kallades
Hästa träsk och delvis av åkermark. Träsket dränerades och
schaktmassorna täcktes med matjord och planterades under början
av 1980-talet. Toppen fick namnet Granholmstoppen efter ett
torp som låg öster om nuvarande Järva Discgolf Park. Toppens
högsta höjd är ca 50 meter över havet och störst höjdskillnad
är det på nordsidan där det är ca 40 meter till åkrarna nedanför.
Banans område är på ca 25 hektar. Nästan hela detta område
är omskapat i och med byggnationen av toppen. Även de mer
plana ytorna sydost om kullen är nya då de täcktes av massor
då stora delar av kullen under uppbyggnadsskedet kollapsade
i ett skred på 70-talet. Hela banans område har ung trädvegetation
som har tillkommit under de senaste 40 åren, delvis planterat
men även självetablerat. Endast äldre ekar och någon tall
i områdets ytterkant finns kvar från tiden före 1968. Järva
Discgolf Park har ett nyttjanderättsavtal med Stockholms stad
som täcker banområdet. Järva Discgolf Park står för driften
och skötseln av banan. Banan är platsen för Europas största
årliga discgolftävling; Stockholm Discgolf Open. Högsta punkt:
Tee 1, 45 meter över havet. Lägsta punkt: Pro tee 6 och fairway
hål 24, 11 meter över havet. Längsta hål nr 6 blå korgplacering
205 meter. Kortaste hål ??? Hål med störst höjdskillnad upp:
hål 17 med 10? meters höjdskillnad. Hål med störst höjdskillnad
ner: hål 14 med 15 meters höjdskillnad. Svåraste hålet 25
pro tee……. Korgar: Latitude 64 Pro Basket på hål 1-18, Knickarpskorgen
på hål 19-27. Betongutkast på 13 av hålen, ”filt utkast ”
på 14 av hålen. Av banans 27 hål har fyra hål även ett extra
pro tee. Hålen har tre korgplaceringar gul, grön och gul,
som byts under året.
DJUR
OCH VÄXTER
Discgolf
är inte bara att kasta plastdiscar utan en helhetsupplevelse.
Tävlingsmomentet, träffa folk och att vara med om naturupplevelser.
Om du har ögonen med dig kan du se en del växter och djur
på banan. Sedan finns det en rad djur som du nog aldrig ser,
men som ändå finns på banan, åtminstone ibland eller bara
visar sig nattetid. Däggdjur Vanliga däggdjur: rådjur, hare
(fälthare), ekorre. Relativt vanliga eller svåra att se: räv,
grävling, igelkott, vessla, skogsmus, sork, näbbmus, stor
fladdermus, dvärgfladdermus, nordisk fladdermus. Sällsynta:
älg, vildsvin, mård, hermelin, iller, mink . Varg har setts
enstaka gånger i närheten, ett exemplar blev påkörd några
kilometer bort för ca 10 år sedan. Sannolikhet att se varg
är givetvis minimal. Tamdjuren som betar vid hål 27 är Highland
Cattle, en skotsk ras av ko/nötkreatur. Fåglar Det finns många
arter som tillfälligt kan vistas på eller flyga över banan.
Över 250 arter har observerats på Järvafältet. Här ett urval
av dom vanligaste arterna. Rovfåglar: duvhök, sparvhök, brun
kärrhök, tornfalk och ormvråk. Ugglor: kattuggla, hornuggla.
Hackspettar: gröngöling, större hackspett, spillkråka. Kråkfåglar:
nötskrika, nötkråka, skata. Sångare: trädgårdssångare, svarthätta,
gräshoppssångare, törnsångare, lövsångare, Mesar: entita,
blåmes, talgoxe. Finkar och sparvar: bofink, stenknäck, grönfink,
steglits, gulsparv. Vadare: tofsvipa, större strandpipare.
Trastar: koltrast, taltrast, björktrast. Övriga fåglar: fasan,
näktergal, morkulla, sånglärka, skogsduva, trädpiplärka, Grod-
och kräldjur Vanlig groda, åkergroda, padda. Skogsödla, kopparödla,
vattensalamander. Huggorm har inte siktats på banan, men i
banans närhet. Snok kan tillfälligtvis finnas på banan. Fisk
och kräfta Med en hel del tur kan man se någon av arterna
grönling, gädda, mört, öring och aborre i diket vänster om
hål 6. Diket är ett biflöde till Igelbäcken och kallas Hästaträskbäcken
och passerar Hästa damm som dock har en fördämning som försvårar
fiskens vandring. Även signalkräfta kan möjligtvis leta upp
sig från Igelbäcken hit. Träd och buskar Träd och buskar på
banan (länk)
|
|
