|
INSTRUKTIONER
Boka
en instruktör på JDGP.
Ring 08-640 00 40. Eller mejla mats@discgolfpark.com
SPELARSUPORT
Introduktion
Sporten
med dom inspirerande utmaningarna.
Discgolf handlar om att kontrollera en discs flykt mot en
banas hinder och svårigheter. Discgolf spelas på
en bana, som består av 9 eller 18 korgar (hål)
och dess idé är att från utkastplatsen med
så få kast som möjligt få discen att
hamna i korgen. Korgen (även kallat kedjehål) är
en metallställning bestående av hängande kedjor,
som bromsar upp discen så att den faller ner i korgen.
Discgolf
är en snabbt växande sport i världen och det
är inte utan anledning. Discgolf är lätt att
börja med, men samtidigt mycket svårt att behärska.
Det är lättillgängligt (om en bana finns i
närheten), det är billigt (utrustningen är
billig och det är gratis eller förhållandevis
billigt att spela på banorna). Man kan spela tillsammans
med andra eller själv och man kan spela mot sig själv
eller mot andra. Man kommer ut i en naturmiljö och får
motion. Framförallt är det en utmanande och rolig
(och ibland frustrerande) sport!
Discgolf
kommer ursprungligen från USA, där den började
växa fram i slutet av sjuttiotalet. Under dom senaste
åren har sporten växt snabbt framförallt i
USA. Dom flesta som spelar är rekreationsspelare eller
motionsspelare. Det finns ca en halv miljon personer som provar
på sporten årligen i USA varav 75 000 är
regelbundet spelande motionsspelare och 7000 licensierade
tävlingsspelare. I USA finns det ca 1000 banor, totalt
i världen finns ca 1300 banor. De senaste årens
dominanter inom sporten kommer båda från USA;
Ken Climo i Open-klassen (herrklassen) och Juliana Korver
i damklassen. I Sverige är dom klarast lysande stjärnorna
Jesper Lundmark från Skellefteå och Christian
Sandström från Kalmar. I damklassen är det
Birgitta Lagerholm från Stockholm och Nilofar Mossavarrahmani
från Norrköping.
Tävlingsspelaren
använder flera olika discar med varierande flygegenskaper.
Det finns ett antal golfdisctillverkare. De största märkena
är Discraft och Innova Champion Discs. Svenska Latitude
64, som startade sin tillverkning 2006, är en stark utmanare
till dom amerikanska jättarna. Dessa golfdiscar kan kastas
över 100 meter även av rekreationsspelare. Elitspelare
kan kasta upp mot 150 meter eller ännu längre.
Råd
och tips
Inledning
Grundläggande spelregler
Vett och etikett
Nybörjartips
Kast
Utkast & inspel
Puttar
Rollers
Det mentala spelet
Hur flyger discen?
Spel i vind
Spel i regn
Träning
Hur tävlar man?
Discar
Övrig utrustning
Ord & begrepp
Inledning
Discgolf
(även kallat frisbeegolf) är en idrott och fritidssysselsättning
som lockar allt fler utövare. Den trevliga sysselsättningen
att kasta en disc, kombinerat med tävlingsmomentet (du kan
spela mot dig själv eller dina kompisar), samtidigt som man
kommer ut i naturen är det som lockar spelarna.
Discgolfens princip är enkel; att spela en discgolf bana med
så få kast som möjligt. En bana består av 9 eller 18 hål.
Ett hål är avslutat då discen har hamnat i korgen på ett sk
kedjehål. Detta är en metallställning bestående av en rund
korg och kedjor som hänger ovanför korgen. Kedjorna bromsar
upp discen och låter discen sedan falla ner i korgen.
Banans
svårigheter består av dels hålens längd, hinder i form av
träd och buskar och höjdskillnader. Vid blåst fungerar även
vinden som en svårighet att bemästra. I discgolf använder
man sig av discar som skiljer sig betydligt från vanliga "bensinmacksfloppar".
Golfdiscarna är tyngre, har en mycket stabilare flykt och
går att kasta betydligt längre. En duktig discgolfare kastar
drygt 100 meter utan problem. De allra bästa i världen kastar
omkring 140-150 meter även i vindstilla förhållanden.
Grundläggande
spelregler
*Se till att fairway är fri från människor och djur innan
du kastar.
*Utkastordningen på hål 1 lottas.
*På nästföljande korg kastar den först, som hade bäst resultat
på korgen innan.
*Utkastet görs med den stödjande foten inom en zon 3 meter
bakom utkastmarkeringen. Efter att discen har släppts är det
tillåtet att stiga över markeringen.
*Platsen för nästföljande kast sker från discens främre del,
som markeras med en markeringsdisc (minidisc). Vid kastet
skall den stödjande foten placeras inom 30 cm rakt bakom markeringsdiscen.
Ansats är tillåten. Det är även tillåtet att stiga ut med
ena foten åt sidan, dock ej närmare korgen.
*Den spelare som är längst från korgen kastar alltid först.
*Marken framför markeringen får beröras direkt efter det att
discen har kastats. Vid puttar (kast kortare än 10 meter från
korgen) får man inte stiga över markeringen förrän full balans
uppvisats.
*En disc som hamnar på OB (Out of Bounds) måste spelas från
platsen där discen passerade OB-gränsen. Man får plikta med
ett kast. Vägar och vattendrag är exempel på vanliga OB:n
(Se även de kompletta reglerna.)
Vett
och etikett
Vad det hela handlar
om är att visa hänsyn och respekt för din omgivning, både
i form av andra spelare, andra människor, växter, djur, utrustning
o.s.v. Man ska inte prata just då någon annan är på väg att
kasta. Om man är på dåligt humör ska man försöka att inte
låta det gå ut över omgivningen. Man bör även undvika att
röka då man spelar, åtminstone ska man se till att andra inte
behöver lida av röken och man ska även undvika att fimpa på
marken p.g.a. nedskräpningen och brandrisken. På sanktionerade
tävlingar är det förbjudet att röka under rundorna.
Om någon i gruppen har tappat bort sin disc ska man, efter
att man har hittat sin egen disc, hjälpa till
att leta efter discen.
Om du spelar i en grupp som går snabbare än gruppen framför
så kan du fråga om ni kan gå förbi. (gäller inte på tävling)
Gör då så att både din grupp och gruppen framför kastar ut
samtidigt från samma tee. Din grupp gör sedan klart inspel
och puttar medan den omkörda gruppen väntar med sina inspel
tills ni är klara med puttarna. Om du spelar i en grupp som
går långsamt och märker att gruppen bakom går snabbare, så
vänta in gruppen vid ett utkast och kasta ut samtidigt med
den gruppen enligt ovan.
Nybörjartips
Välj en disc som är lättkontrollerad,
t.ex en Aviar eller Polecat. Välj gärna en lite lättare disc,
ca 150 gram. Kasta inte hårdare än att du kan kontrollera
discen någorlunda.
Flyger discen för mycket åt vänster? (för högerhänta
backhandkastare) kasta lägre eller vinkla discen mer åt höger.
Flyger discen för mycket åt höger? vinkla ned discen
mer åt vänster och ge discen mer spinn.
Fladdrar discen? försök släppa discen renare så att
discen skär genom luften i samma linje som förlängningen av
din underarm. Ge mycket spinn till discen. Träna gärna med
en understabil lätt disc (bensinmacksmodellen) då tvingas
du ge ordentlig spinn för att discen ska flyga någorlunda.
För att slippa leta efter discar: Välj en färggrann
disc som syns. Undvik svarta, mörkgrå, eller andra mörka färger,
åtminstone för utkastdiscar. Bra färger är klarblå, klarröd,
orange, vit och allehanda "chock" färger. Kasta
inte hårdare än att du har en viss säkerhet på kastet så att
discen landar på fairway. Om olyckan ändå är framme; titta
noga var discen tar vägen och välj ett "ögonmärke"
(träd, buske, etc) som du kan utgå ifrån när du letar. Hjälp
gärna till att noggrant titta på allas kast och försök lägga
på minnet vart de tar vägen. Om du inte hittar discen där
den borde vara så kan den ha fastnat i ett träd eller rullat
i väg.
Kast
Kaströrelsen går ut på
att ge discen en roterande rörelse, som stabiliserar dess
flykt, samt fart framåt. Genom att utnyttja hela kroppen kan
man efter lite träning åstadkomma bra kast genom att tänka
på att ge discen spinn (rotation) och tänka dig att du kastar
discen längs med en fiktiv vertikal vägg som discen ska rulla
på.
Discen behöver inte kastas så högt som t.ex. en boll då discen
"lyfter sig själv" och inte alls tappar höjd så
snabbt.
Försök göra dina kaströrelser så enkla som möjligt. Försök
att plocka bort onödiga rörelser för att få en så renodlad
rörelse som möjligt.
Kastet/flykten kan delas upp i sex "delar":
1. Fart
2. Spinn (rotation)
3. Vinkel (hyzer/anhyzer)
4. Lutning (positiv och negativ)
5. Höjd (högt/lågt)
6. Riktning (höger vänster).
1. Fart: Den utgångshastighet man ger discen. Kan variera
från i det närmaste 0 m/s till upp mot 40 m/s (ca 140 km/h)
bland de bästa i världen.
2. Spinn: Discens rotation i horisontalled. Discen
kan snurra clockwise (medsols sett uppifrån, dvs samma rotation
som ett högerhänt backhandkast) eller counter (motsols)
3. Vinkel: Discens lutning i sidled, alltså den sida
av discen som lutar nedåt (vänster/"hyzer", höger/"anhyzer")
4. Lutning: Discens lutning i riktningsled; upp (positiv)/ner
(negativ)
5. Höjd: Kastets riktning i höjdled.
6. Riktning: Kastets riktning i horisontalled (vänster/höger)
Ett kast med hyzer-vinkel ger en kurva från höger till vänster
för högerhänta backhandskastere. Ett kast med anhyzer-vinkel
ger en kurva från vänster till höger för högerhänta backhandskastare.
Genom att kombinera dessa faktorer tillsammans med vinden
och hur discen eventuellt rullar och hur den landar, kan man
styra discen i princip vart man vill.
Utkast & inspel
Utkastet är det kast som du gör från varje håls utkastplats
(tee). Det är oftast ett kast där du behöver använda dig av
förhållandevis stor kraft för att nå långt. Detta får dock
inte ske med följd att precisionen blir lidande.
Det är oftast bättre att komma 10 meter kortare än 10 meter
snett.
Vid utkastet kan du använda dig av ett backhandgrepp eller
ett forehandgrepp. I fortsättningen kommer enbart backhandkastet
att beskrivas.
Utkastet är en rörelse som är påfrestande för kroppen så glöm
inte att värma upp och stretcha innan du börjar kasta.
Vanligtvis
använder man sig av en ansats, för att bygga upp en bra rytm
och fart i kaströrelsen. Ansatsens fart bör vara ungefär i
snabb promenadtakt, men kan vara långsammare eller snabbare.
Spring inte. Vanligtvis tar spelarna 4-6 steg i ansatsen,
men på kortare hål kan det räcka med 2-3 steg. Ansatsen ska
mynna i en baksvingsposition då man står på höger fot (för
högerhänta backhandkastare) med kastarmen sträckt bakåt så
långt som möjligt. Från baksvingspositionen drar man discen
i kastriktningen, samtidigt som man roterar höft och överkropp
i högervarv. Den svepande kaströrelsen börjar med att armen
är helt rak och sträckt bakåt så långt det går, sedan drar
man discen i en rak linje i kastriktningen. Armen böjs då
den passerar framför bålen för att återigen sträckas då armen
rör sig framåt. Rörelsen kan jämföras med den man gör då man
försöker starta en gräsklippare med dragsnöre. Då armen är
helt sträckt släpps discen. Själva releasen är viktigt att
göra i exakt rätt ögonblick och så rent att discen inte fladdrar.
Vid releasen ger man den sista fartökningen av discen med
hjälp av handleden. Här får även discen sin spinn. Då discen
är släppt fullföljer man rörelsen med en eftersving då höger
arm fortsätter bakåt.
Innan du kastar så föreställer du dig hur discen ska flyga.
Du väljer den väg och det kast som du anser ha störst chans
att nå fram till korgen eller till ett läge, som underlättar
för ett andrakast mot korgen. Du kan ha en målpunkt omkring
30-40 meter bort där discen ska ha rätt höjd, vinkel, lutning
och fart för att kunna fortsätta i tänkt riktning.
"Power"-greppet
ger bäst kraft för utkasten. Armen hålls sträckt bakåt i baksvingsläget.
och böjs då den passerar framför bålen. Då discen är släppt
fullföljer man rörelsen med en eftersving då höger arm fortsätter
bakåt.
Fairwaykast
Det kast, som du gör efter utkastet, från fairway, men som
inte är tänkt att nå fram till green, kallas fairwaykast.
Används vanligtvis på mycket långa hål. Använd samma teknik
som vid utkastet.
Roughkast
Görs från ruffen tillbaks till fairway. Här är det vanligt
att upp&ner kast eller kortare rollers används.
Inspel
Är kast från fairway till green så nära korgen som möjligt.
Planera ditt kast så att du får en så lätt putt som möjligt.
Tänk på att discen ofta studsar eller kanar lite efter landningen.
Roughinspel
Kast från ruffen till green. Även här är det vanligt att upp-och-ner
kast eller kortare rollers används.
Puttar
Vid putten används vanligtvis
ett speciellt puttkast.
Det finns två vanliga putt-tekniker; vanlig putt-teknik och
straddle-tekniken. I straddle-tekniken står du bredbent och
"hämtar" mellan benen. Med straddle putt tekniken
står du mer stadigt än med den vanliga puttekniken och det
är även en fördel när du behöver förflytta dig lite åt sidan
pga ett hinder.
I den vanliga putt-tekniken ställer du dig med höger fot på
lie (om du är högerhänt) och med vänster fot bakom dig. Se
till att du står stadigt. Sparka bort eventuellt löst material,
pinnar, stenar etc. Håll discen förslagsvis med det vanliga
pinchgreppet. Börja puttrörelsen med att dra in discen mot
magen och förflytta tyngdpunkten lite lätt mot den bakre foten.
Dra sedan armen framåt, samtidigt som du förflyttar tyngdpunkten
till den främre foten. Armen sträcker du ut mot korgen. Släpp
discen så sent som möjligt, så att du har en lång styrväg.
Försök använda handleden så lite som möjligt, tryck discen
rakt fram mot kedjorna och ge inte mer spinn än nödvändigt.
Precis som i alla andra kast är det viktigt att du följer
upp kaströrelsen ordentligt, och alltså inte tvärstannar armen
när du släppt discen. Med dennna teknik får du längre räckvidd
på dina puttar än med straddle-tekniken eftersom du hjälper
till mer med benen för att ge discen fart framåt. Prova gärna
båda teknikerna och se vilken som passar dig bäst. Även om
du fastnar för en av varianterna är det bra att kunna använda
båda eftersom det inte alltid finns plats att stå precis som
man vill på grund av någon buske, stubbe, träd eller dylikt.
"Pinch"-greppet ger överlägsen kontroll i puttarna.
Många spelare håller även lillfingret in mot mitten av discens
undersida. Den "vanliga" putt-tekniken med en fot
framför den andra. I straddle-tekniken står du bredbent och
"hämtar" mellan benen.
Rollers
Rollers används oftast
på hål med lågt i tak, trädkronor som försvårar/hindrar vanliga
kast. En roller har endast trädstammarna som hinder. För att
kunna göra en välkontrollerad roller behöver marken vara någorlunda
jämn och för att rollern inte ska tappa alltför mycket fart
bör gräset vara kortklippt. På utkast är det vanligast att
man använder sig av en backhandroller. Använd dig av en understabil
eller stabil disc och kasta ut discen med anhyzer. På kortare
kast använder man sig ofta av t.ex forehandrollers eller scuba-rollers.
Dessa kast kräver en kortare kaströrelse och är lämpliga att
använda i trängda lägen.
Landningen är mycket viktig. Discen ska ha exakt rätt vinkel
för att kunna fortsätta på den tänkta vägen. Använd dig av
en disc som du har förtroende för. Lär dig ett standardkast.
Rolla endast då det är en fördel. Med en roller är det lättare
att hamna i problem. Glöm inte bort att en roller går en stor
del, ca 33% i luften. För att komma långt och ha en stabil
rullning är det viktigt med mycket spinn på discen. Discen
uppför sig på i princip samma sätt på marken som i luften.
En understabil disc viker över mer än en stabil och den påverkas
på samma sätt av vinden. En markyta med mycket friktion (ojämnt,
högt gräs osv) gör att discen viker över mer.
Det
mentala spelet
En mycket viktig del
av spelet, speciellt i tävlingar, är den mentala biten. Många
är de rundor som har förstörts av negativa tankar.
Det
hela är mycket enkelt, men samtidigt också ofta väldigt svårt.
Tänk positivt: Se svåra lägen som utmaningar i stället för
problem. Se öppningarna i stället för hindren. Tänk att du
ska sänka putten inte att du kanske kommer att missa. OBS!
Detta gäller just när du ska kasta. När du håller på att bestämma
dig för hur du ska kasta behöver du tänka igenom sannolikheten
att du kommer att lyckas med just detta kast. T.ex. om du
ställs inför en 25 meters putt i motvind, i nedförslut med
vatten bakom korgen hjälper det troligen inte bara med att
tänka positivt. Gör du det är risken stor att det slutar med
en besvikelse. Om du i stället står inför en 8 meters putt,
greenen är plan, det är svag vind och du är en hyfsad spelare
i hyfsad form, så finns det ingen anledning att inte bestämma
sig för att putten ska i. När man väl bestämt sig för att
man har en god chans att lyckas med kastet är det dags att
tänka positivt.
Vad
som är en god chans är naturligtvis mycket individuellt. När
du har bestämt dig för hur du ska kasta är det viktigt att
du är helt fokuserad på det du ska göra och inte låta dig
störas av saker som händer runt omkring eller att börja tänka
på något annat. Ett bra knep är att försöka visualisera hela
det tänkta kastet i hjärnan innan du kastar. Ge dig själv
en positiv bild av hur discen ska flyga hela vägen dit du
tänkt dig att kastet ska landa. Försök hela tiden välja kast
där du har en god chans att lyckas med det du har tänkt dig.
Misslyckas kommer du ändå göra så det räcker, det är en naturlig
del av spelet, men genom att spela så optimalt som möjligt
så får du en trygghet och stabilitet i spelet. En risk finns
alltid att man väljer en lite för säker väg, att man spelar
lite för safe, men det är också ett personlighetsdrag, vissa
personer vill spela med ganska stora säkerhetsmarginaler,
andra med lite mindre. När du gör ett misstag under en tävling
så är det inget att gräma sig över. Glöm misstaget direkt
och se fram mot nästa kast istället. Undvik att skylla på
något (t.ex. vinden eller discen) eller någon annan. Det är
en viktig del att kunna välja rätt disc eller att kunna se
hur vinden blåser.
Hur
flyger discen?
Allt kan flyga bara det
ges tillräckligt med rörelseenergi eller om det är lättare
än luften (t.ex en varmluftsballong). En kanonkula av gammal
klassisk typ bör ju egentligen inte kunna flyga och gör det
väl egentligen inte heller den snarare förflyttas i luften
och håller sig uppe så länge den har tillräckligt med rörelseenergi
för att uppväga tyngdkraften. När man talar om att flyga menar
man snarare att röra sig framåt i luften med minimal energiåtgång
och med en god lyftförmåga. En albatross är ett exempel på
en lågenergiflygare medan en skata är en högenergiflygare.
Ett segelflygplan är en lågenergiflygare medan ett stridsflygplan
är en högenergiflygare, med ungefär samma lyftförmåga som
en tegelsten.
En
disc är en lågenergiflygare, som dock har en begränsning vad
gäller krafttillförsel. Enda gången discen får rörelseenergi
är då den kastas i väg. Den kan inte hjälpa upp en sjunkande
tendens genom ett ökat gaspådrag eller genom att flaxa med
vingarna. (En disc kan få ett rörelseenergitillskott vid branta
nedförskast eller i kraftig medvind) Discens flygförmåga beror
på att den har en utformning som fördelar mycket av den luft,
som den skär genom, nedåt, vilket skapar en motkraft, en lyftkraft.
En vanlig platt skiva fördelar mycket lite luft nedåt utan
den flyger Nästan enbart genom att den har ett lågt luftmotstånd
och skär genom luften. En disc, speciellt högprofildiscar,
kan flyga mycket långsamt utan att tappa alltför mycket höjd.
Alla discar uppför sig instabilt om de utsätts för tillräckligt
högt luftmotstånd (luftfriktion). Med understabilt menas att
discens horisontalplan viker åt höger (för högerhänta backhandkastare)
med andra ord att discen övergår från plan flykt till en flykt
med höger kant nedåt. Vid landningen kommer discen att rulla
framåt.
Här
följer några ungefärliga uppgifter på hur mycket luftmotstånd
(motvind i meter per sekund) en disc behöver för att börja
vika över. Exempelvis 20 m/s kan vara att man kastar i 20m/s
(72 km/h) eller att man kastar 15 m/s in i en motvind på 5
m/s.
5-15 m/s "bensinmacksdiscar"
20-25 m/s understabila golfdiscar
25-30 m/s stabila golfdiscar
30-35 m/s överstabila golfdiscar
Discens
stabilitet dvs i hur hög grad den påverkas av motvind beror
av dessa faktorer:
Discens tyngd- Ju tyngre, desto mindre påverkan.
Discens tyngdfördelning- Ju mer vikt i rimmen, desto
mindre påverkan.
Discens slitenhetsgrad- Ju slitnare discen är av repor
och trädträffar, desto mer påverkas den av motvind.
Discens utformning- Höga discar påverkas mer än låga
discar.
Även
hur man kastar discen påverkar dess stabilitet:
Discens spinn- Ju mer spinn, desto stabilare flykt.
Releasens renhet- Ju mindre fladder, desto stabilare
flykt.
Fladder
beror antingen på att discen släpps orent eller att discen
har för lite rotation. Släpps discen orent så kan discen stabilisera
sig om den har ordentlig rotation. Släpps discen rent men
med för lite rotation kommer den att börja fladdra.
Discens
snabbhet beror av:
Discens höjd- Ju lägre, desto snabbare flykt.
Kantens spetsighet- Ju spetsigare, desto snabbare.
Discens diameter- Ju mindre diameter, desto snabbare.
Discens
svävförmåga beror av:
Tyngden- Ju lättare disc desto bättre svävförmåga.
Discens diameter- Ju större diameter, desto bättre
svävförmåga.
Discens spinn- Ju mer spinn, desto bättre svävförmåga
(speciellt i låga hastigheter).
Discens utformning- (ett komplicerat ämne som fortfarande
är relativt outforskat)
En
annan effekt som kan påverka discens flykt är Magnuseffekten:
Speciellt gäller detta stora, höga discar som kan "skruva"
sig i sidled (utan att discen viker över) om de möter tillräckligt
luftmotstånd.
Ofta hör man spelare säga att en disc som börjar falla av
(vinkeln övergår till hyzervinkel) gör det för att spinnen
tar slut. Skulle spinnen ta slut så skulle discen börja fladdra
och vika över. Anledningen till att discen faller av är att
den tappar fart, ofta för att kastet är alltför högt och att
discen har för positiv lutning.
Spela
i vind
Vinden är i många fall
en lika viktig del av banan, som dess trädhinder. Nybörjare
tror ofta att det inte går att kontrollera ett kast i kraftig
blåst, men med träning och kunskap om hur en disc flyger och
med rätt discval går det nästan att kasta lika bra rakt in
kraftig motvind som i vindstilla.
Motvind innebär att discens hastighet bromsas upp, att discens
lyftförmåga ökar (discen stiger mer än i vindstilla), att
discen beter sig mer understabilt, höga discar "skruvar"
sig också något i sidled.
I medvind bromsas inte hastigheten lika snabbt, lyftförmågan
är sämre, discen uppför sig även mer överstabilt.
Positiv lutning i medvind innebär att discen sjunker snabbt.
Positiv lutning i motvind innebär att discen stiger snabbt.
Negativ lutning i medvind innebär att discen lyfts av vinden.
Negativ vinkel i motvind innebär att discen trycks ned mot
marken.
Grundregeln är enkel; vind som påverkar discen underifrån
gör att den förskjuts kraftigt i motsatt riktning. T.ex. om
du som högerhänt backhandkastare kastar discen med hyser,
alltså med den vänstra sidan vinklad nedåt och vinden kommer
från höger sida så kommer discen att flyga mer åt vänster
än om det hade varit vindstilla. (den kommer även att stiga
något) Vind som påverkar discen ovanifrån gör att den förskjuts
måttligt i motsatt riktning. T.ex. om du som högerhänt backhandkastare
kastar discen med hyser och vinden kommer från vänster sida
så kommer discen att flyga något mer åt höger än om det hade
varit vindstilla. (den kommer även att sjunka något) Ett plant
kast påverkas minimalt av 90-gradig sidvind.
I motvind är det viktigt att släppa discen så rent som möjligt
dvs med så lite fladder som möjligt. I medvind innebär lite
fladder ingen katastrof, men speciellt i kraftig motvind så
innebär lite fladder att discen tappar mycket fart och stabilitet
och kommer att vika över kraftigt. Om man använder sig av
en överstabil disc så kan den stabilisera sig mycket bättre
efter ett fladder än en understabil disc, som kräver rena,
fladderfria releases i motvind. I kast i hård vind är det
också viktigt med mycket spinn, som stabiliserar discen i
flykten.
Spel
i regn
Att spela i regn anser
många vara i det närmaste omöjligt; man får inget grepp om
discen, man halkar, man är allmänt blöt och sur. Är det en
träningsrunda kan man ju alltid ställa in rundan, men råkar
man ut för regn under en tävling så måste man ge sig i kast
med det och som ni vet finns det inget dåligt väder bara dåliga
kläder...
Det allra viktigaste är att hela tiden kasta med torra discar
så att känslan blir den samma som vid uppehållsväder. Det
är också viktigt att hålla händerna torra och varma.
Utrustning: Du behöver ett stort paraply för att kunna
skydda dig själv och din väska. En förutsättning för att kunna
ha någon nytta av paraplyet är att man har med sig det. Så
ta alltid med dig ett paraply, åtminstone ett litet paraply
om det finns den minsta risk för regn. Du behöver en väska
som är så vattentät det går. Handdukar är viktigt. Tror du
att det kan bli mycket regn så är det inte fel att ta med
sig 5-6 stycken. Förvara dom i en plastpåse tills dess du
börjar använda dom. Använd dig av skor med bra grepp, t.ex
skor gjorda för amerikansk fotboll eller andra skor med en
mönstrad sula. Sulan/dobbarna bör inte vara för mjuka (joggingskor)
eller för hård (gräsdobbs-sko) Impregnera skorna regelbundet.
Blöt
inte ner alla discar under uppvärmningen, så att du står utan
torra handdukar när det är dags för tävlingen. Lägg istället
ner mer tid på att värma upp kroppen och stretcha. När du
ska plocka fram en disc ha paraplyet placerat på marken så
att det täcker väskan så att det inte regnar in. Se till att
du hela tiden har paraplyet över din väska även när du kastar.
Det är sällan det finns helt regntäta väskor. Om det blåser
mycket kan det vara svårt att få paraplyet att ligga kvar
över väskan. Försök att ordna ett paraply med en stabiliserande
lina som du kan ställa väskan på. Använd dig av regnkläder
eller impregnerade vanliga kläder, som inte hindrar kaströrelserna.
När det börjar bli din tur att kasta så plockar du fram discen
och gömmer den under jackan och försöker hålla den där så
länge som möjligt innan du kastar. När du ska plocka upp en
kastad disc; torka alltid discen noggrant innan du stoppar
tillbaka den i väskan, annars blöter den ned andra discar
i väskan. Är det riktigt kraftigt regn kan det sluta med att
man trots allt inte kan hålla discarna torra mot slutet av
rundan. Satsa din sista torra handduk på utkastdiscarna, då
det är viktigast att discen är torr vid utkastet. Korta puttar
kan gå bra att göra även med blöta discar. Ett litet knep
om man inte har kvar något torrt att torka discen med är att
helt enkelt gnugga discen torr med fingrarna. Kraftigt gnuggande
skapar tillräckligt med friktionsvärme för att vattnet på
discen ska dunsta.
Träning
Har du ambitioner att
bli märkbart bättre på discgolf behöver du träna. Träningen
kan delas in i att spela många rundor eller att stå och träna
kast vid sidan av banan i givna situationer. De grundläggande
delarna i discgolf som man bör kunna hyfsat är: 1. Ett långt
rakt utkast. 2. Ett rakt kortare inspel. 3. En putt på ca
5 meter. Kan man detta så klarar man sig långt och kan senare
lära sig olika vinklar och kurvor, rollers,andra kastsätt
osv. Det bästa sättet att bli bättre är att träna på sina
svagheter. Att träna vid sidan av banan är ett bra sätt att
träna på sina svagheter. Är du t.ex. dålig på forehandinspel
med anhyzervinkel så kan du ställa dig bakom ett träd med
en hög discar och kasta, säg 5X10 inspel för att få in känslan
i kroppen hur man egentligen gör för att kasta detta kast.
Om du endast går rundor kanske du tvingas till ett liknande
kast endast var femte runda. Försök även att spela på fler
banor så att du "tvingas" att kasta olika kast.
Om du tränar puttar så träna på olika avstånd, i höjdled och
under olika väderförhållanden. Träna mest på korta puttar
3-7 meter. Det är dom som är viktigast! Är du bra på korta
puttar, så slipper du missa så många givna puttar samtidigt
som du vågar "putta ut" på de längre puttarna, då
du inte behöver oroa dig så mycket för en eventuell returputt.
Hur
man tävlar
Anmälan: För mindre tävlingar går det oftast bra att
anmäla sig på plats. För större och sanktionerade tävlingar
behöver man anmäla sig några veckor innan, oftast genom att
anmäla sig till den arrangerande klubbens postgiro.
För de större tävlingarna behövs nästan alltid en tävlingslicens.
Tävlingslicens: får man genom att betala in klubbavgift och
tävlingslicens till någon frisbeeklubb. Kostnaden brukar ligga
på ca 250-350 kr tillsammans, något lägre för juniorer.
Kontakta Svenska Frisbee Förbundet på tel. 031-726 61 30 för
information om vad det finns för klubbar där du bor.
Tävlingsklasser: Dom tävlingsklasser, som finns på sanktionerade
tävlingar är
Open (öppen för alla (licensierade) spelare)
Dam (öppen för alla tjejer)
Dam- och herrjunior (18 år och yngre)
Flick- och pojkjunior (15 år och yngre)
Dam- och herrmaster (40 år eller äldre)
På osanktionerade tävlingar brukar det finnas motionsklasser
för Herr och Dam. Anmälningsbekräftelse: får man per
post eller e-mail på de större tävlingarna, där tävlingsprogram
osv redovisas. Inför den första rundan så lottas de olika
grupperna. Spelarna för protokoll själva och delar upp antalet
hål jämt inom gruppen. Den som står först på protokollet skriver
de första hålen. Efter ett hål frågar protokollföraren samtliga
spelare vad dom hade för resultat på hålet. Alla lies ska
markeras med en markeringsdisc. Efter rundan lämnas protokollet
in och spelarna kontrollerar sina resultat och signerar protokollet.
Lär dig reglerna i stora drag för att slippa oroa dig för
dessa under tävlingen.
Discar
Det finns ett oräkneligt
antal olika discmodeller, men i disc golf är det begränsat
till ca 50 modeller som används någorlunda ofta. De vanligaste
fabrikaten är Innova Champion Discs, Discraft discs, och Millennium
discs. Andra fabrikat är; Gateway, Ching, Wham-O, Lightning
Discs, Dynamic discs och DGA, samtliga tillverkas i USA.
Övrig
utrustning
Handduk, vattenflaska,
väska, markeringsdisc (krav vid tävling), paraply, solskyddsmedel,
myggmedel, skor med bra grepp. Det är viktigt att dina skor
ger bra grepp.
Ord
& begrepp
Här kan du se en del av de ord som används inom discgolfen.
En del är vanliga medan andra är mindre vanliga eller bara
används lokalt.
Kasttermer:
Anhyzerkast - kast med yttre delen av discen lutad
uppåt.
Anka - upp & ner kast med forehandgrepp.
Backspinnkast - backhandkast med discen upp & ner
och vertikal flykt, landar med backspinn.
Bounce - luftstuds, kast med discens undersida mot
kastriktningen, vilket resulterar i att discen stiger.
Bracka - ett stort misstag.
Bryska - att kasta hårt med små säkerhetsmarginaler.
Drive - utkast.
Fastna - att släppa discen för sent.
Fladderputt - putt som fladdrar.
Fotisättning - de stödjande fötternas placering i releaseögonblicket.
Fälleputt - se loftputt.
Grepp - hur man håller i discen.
Haschbounce - luftstudskast med stor högprofildisc.
Hysta - att kasta kraftfullt, ofta över ett högt träd.
Hyzerkast - kast med yttre delen av discen lutad nedåt.
Hämt - baksvingsrörelsen.
Inspel - kast från fairway till green.
Kantputt - putt som träffar korgkanten.
Kötta - se hysta.
Limpa - en ordentlig miss.
Loftputt - hög putt som dalar ned.
Luftpastej - högt kast som dör.
Luftwaffe - mycket högt kast.
Mosa - att kasta med mycket fart och kraft, men ändå
med god precision.
Norrlandspush - kraftfulla kast (Många norrländska
spelare, speciellt från Skellefteå, kastar långt och hårt.)
Overhead - upp & ner kast över huvudet med forehandgrepp.
Power - har spelare med bra pump.
Pump - bra sug.
Puttfrossa - allmän skräck för att putta.
Puttkramp - återhållsam puttrörelse då man är rädd
att missa och putta för långt förbi korgen. Brukar resultera
i att man träffar korgkanten.
Release - tidpunkten som discen släpps och hur det
görs.
Roller - kast som rullar på marken.
Släpp - en för tidig release så att man tappar discen.
Stance - fotisättning.
Straddle putt - putt med bredbent stance.
Sug - kast med hög fart.
Svarva - att kasta känslofyllt, gärna med en lätt högprofildisc.
Tappa - att släppa discen för tidigt.
Tryck - kast med bra power.
Tumkast - kastsätt där tummen placeras på insidan av
discen. Påminner lite om forehandkastet.
Turnaround - kast där spelaren roterar ett varv i ansatsen
innan releasen.
Vika - när ett kast med en hyzer-utgångsvinkel övergår
i en anhyzervinkel.
Flykttermer:
Anhyzervinkel - vinkel med yttre kanten vinklad uppåt.
Dö - disc som sjunker snabbt.
Flippa - disc som viker över.
Flippvinkel - anhyzervinkel.
Glid - discens förmåga att behålla fart och höjd.
Gräsklippare - lågt kast.
Instabil - se understabil.
Lyft - då discen stiger (till synes oförklarligt) mitt
i ett kast.
Ribba in - putt som träffar takkantens undersida och
studsar ner i korgen.
S-kurva (or) - kast som börjar med hyzer och sedan
övergår i anhyzer eller som börjar med anhyzer och övergår
i hyzer.
Skip - då discen studsar, med backspinn, på marken.
Sänk - kast, oftast längre, som med liten sannolikhet
ändå sitter i korgen.
Sänka - att kasta/putta discen i korgen.
Travla - då discen små hoppar fram efter en landning,
vanligast på hårda och låga kast med spetsiga och styva discar.
Speciellt på hård, vegetationsfri mark.
Trög - långsam flykt, speciellt höga och stora discar.
Understabil - disc som lätt viker över.
Överstabil - disc som inte viker över lätt.
Speltermer:
Ace - Hole in one.
Betong - händelselöst spel som mest består av par.
Birdie - ett under par, oftast en tvåa.
Boogie - ett över par, oftast en fyra.
Chipgolf - golf mest bestående av korta kast på korta
hål.
DNF - förkortning för Did Not Finish, dvs att man har
brutit en tävling.
Dubbelboogie - två över par.
Eagle - två under par.
Fallande putt - då man kliver över efter att man har
puttat, inom 10 meter från korgen. Finalpajas - den
spelare i finalen som spelar sämst, ofta mycket sämre än vad
han gjorde i rundan innan finalen.
Fiskslem - allmänt oflyt.
Flippa - spela dåligt (se även flykttermer)
Flyt - när de små marginalerna är på rätt sida.
Headbanger - kast som stannade under korgen, vilket
gör att man riskerar att slå huvudet i korgen när man böjer
sig ned efter discen.
Hole in one - ett kast direkt i korgen från utkastplatsen.
Lie - läge.
Läge - platsen där discen landade, varifrån man gör
nästa kast.
Lättnad - kan man få om ens lie råkar hamna vid t.ex.
ett getingbo, vilket innebär att man får flytta discen till
närmaste spelbara läge.
Mala - att träna mycket eller att göra mycket av något
annat t.ex många birdies.
Ospelbart läge - lie som inte går att spela i från
p.g.a. säkerhetsskäl eller att det är fysiskt omöjligt.
Par - Förväntat godkänt resultat på ett hål eller en
bana för en spelare med handicap 0. Parkera - att placera
ett utkast mycket nära korgen.
Rädda - att klara av att göra t.ex. par på ett hål
efter att ha varit i problem tidigare. Scarframe -
då alla går par i en grupp, speciellt på enkla birdiehål.
Sejfa - att spela säkert.
Starframe - då alla gör birdie i en grupp.
Tre-putta - missa puttar fram och tillbaka och först
få i den med den tredje putten.
Bantermer:
Blinda hål - hål där inte korgen syns från tee.
Chiphål - kort hål.
Dog leg - ett markerat hinder (ex. ett träd) som måste
passeras på en sida.
Fairway - spelfältet på ett hål.
Hål - delbana.
Green - området närmast korgen/kedjehålet.
Korg - delbana, hål.
Lucka - öppning mellan eller under träd.
OB - (Out of Bounds) område utanför spelfältet, som
medför ett straffkast om discen stannar där, t.ex. en väg
eller en sjö.
Powerhål - långt, öppet hål.
Tak - de undre grenarna i en lucka.
Tee - utkastplatsen.
Utrustningstermer:
Bead - se läpp.
Disc - kastskivan du använder i discgolf.
Disc golf center - svensk typ av kedjehål, tillverkas
inte längre.
Driver - utkastdisc.
Enkla/dubbla kedjor - kedjehål kan ha en enkel uppsättning
av kedjor eller två lager (dubbla) kedjor.
Form - discens utformning.
Hoting - svensk typ av kedjehål.
Kedjehål - metallkonstruktionen dit discen ska.
Knickarpskorgen - svensk typ av kedjehål.
Korg - namn för hela kedjehålskonstruktionen, eller
endast för korgen på kedjehålet.
Korvbröd - disc som har kastats in i träd o.d. många gånger,
vid träffen blivit böjd nästan till korvbrödsform, och därmed
blivit väldigt understabil.
Kupol - discens översida.
Lågprofildisc - disc som är låg och ofta spetsig.
Läpp - rimmens nedre ytterkant.
Mach I, II, III, IV - amerikanska typer av kedjehål.
Marker - markeringsdisc.
Markeringsdisc - liten disc (7-15 cm) som man markerar
sitt lie med.
Mini - markeringsdisc.
Putter - puttdisc.
Rantzow - svensk typ av kedjehål.
Rim - discens kant.
Rollerdisc - disc som passar till rollers.
Smashad disc - då discen har kastats hårt in i en trädstam
och blivit ordentligt ihoptryckt (se även korvbröd).
Tak - kedjehålets övre del som kedjorna hänger i.
Thumbtrac - nedsänkning på discens ovansida just innanför
kanten.
Tryck - motivet som är tryckt på discen.
Text
av Jonas Löf
HISTORIK
Järva
Discgolf Park är den första professionellt anlagda och skötta
discgolfbanan i Europa och en av de allra första i världen.
Discgolf Park är en föregångare gällande bandesign och utrustning
och håller högsta klass även internationellt sett. Banan öppnades
3 maj 1995. Järva Discgolf Park är belägen på Järvafältet
norr om E 18 vid Tensta i Stockholm. Området för banan var
en del av ett militärt övningsområde mellan 1915 och 1968.
1968 började området användas som tipp för schaktmassor främst
från byggnationen av tunnelbanans blå linje till Hjulsta.
Det område som det tippades på bestod av en våtmark som kallades
Hästa träsk och delvis av åkermark. Träsket dränerades och
schaktmassorna täcktes med matjord och planterades under början
av 1980-talet. Toppen fick namnet Granholmstoppen efter ett
torp som låg öster om nuvarande Järva Discgolf Park. Toppens
högsta höjd är ca 50 meter över havet och störst höjdskillnad
är det på nordsidan där det är ca 40 meter till åkrarna nedanför.
Banans
område är på ca 25 hektar. Nästan hela detta område är omskapat
i och med byggnationen av toppen. Även de mer plana ytorna
sydost om kullen är nya då de täcktes av massor då stora delar
av kullen under uppbyggnadsskedet kollapsade i ett skred på
70-talet. Hela banans område har ung trädvegetation som har
tillkommit under de senaste 40 åren, delvis planterat men
även självetablerat. Endast äldre ekar och någon tall i områdets
ytterkant finns kvar från tiden före 1968. Järva Discgolf
Park har ett nyttjanderättsavtal med Stockholms stad som täcker
banområdet. Järva Discgolf Park står för driften och skötseln
av banan. Banan är platsen för Europas största årliga discgolftävling;
Stockholm Discgolf Open.
2005
byggdes Villa Albastro som inhyser reception, discgolfshop
och restaurang. Resturangen drivs sen 2006 separat av annat
bolag.
DJUR
OCH VÄXTER
Discgolf
är inte bara att kasta plastdiscar utan en helhetsupplevelse.
Tävlingsmomentet, träffa folk och att vara med om naturupplevelser.
Om du har ögonen med dig kan du se en del växter och djur
på banan. Sedan finns det en rad djur som du nog aldrig ser,
men som ändå finns på banan, åtminstone ibland eller bara
visar sig nattetid.
Däggdjur:
Vanliga däggdjur: rådjur, hare (fälthare), ekorre. Relativt
vanliga eller svåra att se: räv, grävling, igelkott, vessla,
skogsmus, sork, näbbmus, stor fladdermus, dvärgfladdermus,
nordisk fladdermus. Sällsynta: älg, vildsvin, mård, hermelin,
iller, mink . Varg har setts enstaka gånger i närheten, ett
exemplar blev påkörd några kilometer bort för ca 10 år sedan.
Sannolikhet att se varg är givetvis minimal. Tamdjuren som
betar vid hål 27 är Highland Cattle, en skotsk ras av ko/nötkreatur.
Fåglar:
Det finns många arter som tillfälligt kan vistas på eller
flyga över banan. Över 250 arter har observerats på Järvafältet.
Här ett urval av dom vanligaste arterna.
Rovfåglar: duvhök, sparvhök, brun kärrhök, tornfalk och ormvråk.
Ugglor: kattuggla, hornuggla.
Hackspettar: gröngöling, större hackspett, spillkråka.
Kråkfåglar: nötskrika, nötkråka, skata.
Sångare: trädgårdssångare, svarthätta, gräshoppssångare, törnsångare,
lövsångare, härmsångare.
Mesar: entita, blåmes, talgoxe.
Finkar och sparvar: bofink, stenknäck, grönfink, steglits,
gulsparv.
Vadare: tofsvipa, större strandpipare.
Trastar: koltrast, taltrast, björktrast.
Övriga fåglar: fasan, näktergal, morkulla, sånglärka, skogsduva,
trädpiplärka, gärdsmyg.
Grod- och kräldjur;
Vanlig groda, åkergroda, padda. Skogsödla, kopparödla, vattensalamander.
Huggorm har inte siktats på banan, men i banans närhet. Snok
kan tillfälligtvis finnas på banan.
Fisk och kräfta:
Med en hel del tur kan man se någon av arterna grönling, gädda,
mört, öring och aborre i diket vänster om hål 6. Diket är
ett biflöde till Igelbäcken och kallas Hästaträskbäcken och
passerar Hästa damm som dock har en fördämning som försvårar
fiskens vandring. Även signalkräfta kan möjligtvis leta upp
sig från Igelbäcken hit.
Träd
och buskar:
Träd
och buskar på banan (länk till bildgalleri)
|
